Lagar, förordningar och riktlinjer
Miljöbalken (1998:808)
Miljöbalken (1998:808) är Sveriges samlade miljölagstiftning och innehåller de grundläggande regler som gäller för att skydda människors hälsa och miljön. Syftet med lagen är att främja en hållbar utveckling, där både nuvarande och kommande generationer ges möjlighet till en god livsmiljö.
Miljöbalken gäller för alla verksamheter som kan påverka miljön – även småskalig verksamhet, som båtunderhåll, bränsleförvaring eller avfallshantering i en småbåtshamn. Det spelar ingen roll om det är yrkesmässigt eller ideellt – om verksamheten kan orsaka störningar, sprida föroreningar eller påverka vatten, mark eller luft, är den reglerad av miljöbalken.
Detta innebär att fritidsbåtshamnar klassas som miljöfarlig verksamhet, vilket inte är ett straffbegrepp – det är en juridisk term som används för att definiera verksamheter med miljöpåverkan.
Exempel på verksamheter som omfattas är:
- Båtuppställning och underhåll
- Hantering av båtbottenfärg och slipdamm
- Förvaring av kemikalier och bränsle
- Avfallshantering och avloppsutsläpp
Hänsynsreglerna
Hänsynsreglerna (kap. 2 i miljöbalken) är en central del av miljöbalken och gäller för alla som bedriver eller planerar att bedriva en verksamhet. De är särskilt viktiga för dig som verksamhetsutövare, eftersom de utgör grunden för hur du ska förebygga miljöpåverkan i din verksamhet. Det finns sex stycken grundläggande hänsynsregler:
Kunskapskravet
Du måste ha tillräcklig kunskap om hur din verksamhet påverkar miljön – t.ex. vad som händer när du tvättar båtar, hanterar avfall eller använder kemikalier.
Försiktighetsprincipen
Du ska vidta de skyddsåtgärder och försiktighetsmått som behövs, även om det inte är helt säkert att en skada kommer att inträffa. Exempel: att samla upp slipdamm eller att ha invallning runt kemikalier.
Produktvalsprincipen
Om du har möjlighet att välja ett mindre farligt alternativ – till exempel miljömärkt bottenfärg – så ska du göra det.
Hushållnings- och kretsloppsprincipen
Verksamheten ska hushålla med råvaror och energi, och avfall ska i möjligaste mån återvinnas eller tas om hand på ett miljöriktigt sätt.
Lokaliseringsprincipen
Du ska välja den plats för din verksamhet eller åtgärd som är bäst ur miljösynpunkt – till exempel var du placerar avfallskärl eller tvättplatser.
Skälighetsregeln
Åtgärder ska vidtas i den utsträckning det är ekonomiskt och praktiskt rimligt. Det innebär inte att du kan avstå från åtgärder, men att hänsyn tas till proportionalitet.
Kravet på egenkontroll
Alla som driver en miljöfarlig verksamhet omfattas av kravet på egenkontroll (enligt miljöbalken 26 kap § 19 och förordningen om egenkontroll). Det innebär att du ska:
- Ha rutiner för att förebygga olyckor och miljöpåverkan
- Dokumentera kontroller, åtgärder och avvikelser
- Vara förberedd att visa upp information vid tillsyn
- Ha uppdaterad kunskap om lagstiftning och miljörisker
Att arbeta med egenkontroll är inte bara ett juridiskt krav – det ger också bättre struktur, tydligare ansvarsfördelning och tryggare drift av fritidsbåtshamnen.
Förordningen om miljöfarligverksamhet (1998:899)
Förutom miljöbalken finns det särskilda förordningar som reglerar hur olika typer av miljöfarliga verksamheter ska hanteras. En av de viktigaste för dig som hamnägare är Förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd.
Förordningen innehåller regler för olika typer av verksamheter som kan påverka miljön, exempelvis:
- Förvaring av bränsle och kemikalier
- Båtuppläggning och underhåll
- Tvätt av båtbottnar och sanering
- Hantering av avfall och avloppsvatten
Verksamheter delas in i tre klasser beroende på omfattning och miljörisk:
- A-verksamheter: kräver tillstånd från miljödomstol
- B-verksamheter: kräver tillstånd från länsstyrelsen
- C-verksamheter: kräver anmälan till kommunen
- U-verksamheter: verksamheter som inte är anmälningspliktiga, men som ändå omfattas av miljöbalkens krav
U-verksamhet
De flesta fritidsbåtshamnar klassas som U-verksamhet, vilket betyder att de inte är anmälningspliktiga, men fortfarande omfattas av miljöbalkens regler. Det innebär att du som hamnägare har fullt ansvar för att bedriva verksamheten på ett miljösäkert sätt, även om du inte behöver anmäla den till kommunen.
Du förväntas bland annat att:
- Ha kännedom om vilka miljörisker som finns i din verksamhet
- Arbeta förebyggande för att minska utsläpp, spridning av farliga ämnen och avfall
- Dokumentera egenkontroller och vidta skyddsåtgärder
- Följa hänsynsreglerna enligt miljöbalken
Kommunens miljökontor har rätt att göra tillsyn även av U-verksamheter, och kan ställa krav på åtgärder eller förelägga om brister upptäcks.
Att vara U-verksamhet innebär alltså inte att du står utanför regelverket – tvärtom är det extra viktigt att ha tydliga rutiner, god dokumentation och fungerande miljöskydd på plats.
Hamnens ansvar enligt lagstiftningen
Som Fritidsbåtshamnägare är du ansvarig för att identifiera miljörisker och förebygga skador på miljö och hälsa. Det innebär inte bara att följa regler – utan att arbeta aktivt med rutiner, kontroll och dokumentation.
Du behöver bland annat:
- Säkerställa att miljöfarliga moment sker under kontrollerade former
- Förhindra att föroreningar sprids till mark, vatten eller luft
- Se till att avfall hanteras korrekt och inte blandas
- Förvara kemikalier på ett säker sätt
- Informera användare av hamnen om gällande regler
Kommunens miljökontor är tillsynsmyndighet och kan göra kontroller, begära dokumentation och förelägga om åtgärder.
Vattenverksamhet (11 kap. Miljöbalken)
Många åtgärder i en fritidsbåtshamn räknas som vattenverksamhet enligt miljöbalken. Det innebär att de omfattas av särskilda regler och i många fall kräver anmälan eller tillstånd. Det är viktigt att känna till vad som klassas som vattenverksamhet och vilka skyldigheter det innebär.
Vad är vattenverksamhet?
Enligt 11 kap. miljöbalken är vattenverksamhet åtgärder som på något sätt påverkar vattenmiljön eller vattnets läge, flöde, tillgång eller kvalitet. Det kan till exempel handla om:
- Muddring
- Byggnation, förstärkning eller ändring av bryggor och kajer
- Anläggning av båtramper eller slipar
- Utläggning av bojar eller andra förankringar i vattenområde
- Utpumpning eller bortledning av vatten (t.ex. för att torrlägga en arbetsyta)
- Påverkan på vattennivå eller vattenflöden
Även temporära åtgärder, som iläggning av arbetsplattformar eller tätningar för arbete under vatten, kan räknas som vattenverksamhet.
När krävs anmälan eller tillstånd?
De flesta mindre åtgärder i vatten kräver anmälan till länsstyrelsen. Mer omfattande ingrepp, eller sådana som påverkar allmänna intressen eller andra fastigheter, kräver tillstånd hos mark- och miljödomstolen.
| Åtgärd | Kräver anmälan? | Kräver tillstånd? |
| Mindre muddring i enskild hamn | Ja | Nej, om påverkan är begränsad |
| Ny bryggkonstruktion | Ja | Ja, om det påverkar allmän farled eller grannfastighet |
| Bojar och förankringar | Ja | Ibland |
| Utdikning, vattenreglering | Nej | Ja |
Tänk på att vissa åtgärder även kan kräva strandskyddsdispens om de görs inom 100 meter från strandlinjen se nedan.
Viktigt att känna till
- Det är du som verksamhetsutövare (fritidsbåtshamnsägare eller den som genomför åtgärden) som ansvarar för att ta reda på om åtgärden kräver anmälan eller tillstånd.
- Vattenverksamhet får inte påbörjas innan godkännande finns från länsstyrelse eller domstol.
- Även om det inte krävs tillstånd, ska du följa miljöbalkens hänsynsregler – till exempel skydda naturvärden och vidta försiktighetsåtgärder.
- Kommunens miljökontor och länsstyrelsen kan ge vägledning om vad som gäller i just ditt fall.
Strandskydd – att tänka på både på land och i vatten
Strandskyddet är en viktig del av svensk miljölagstiftning och gäller längs hav, sjöar och vattendrag. Syftet är att säkerställa allmänhetens tillgång till strandområden och att bevara livsmiljöer för växter och djur. Som hamnägare behöver du ha koll på när strandskyddet gäller och vad det innebär för planerade åtgärder i och nära vatten.
Var gäller strandskydd?
Strandskyddet gäller som standard 100 meter från strandlinjen, både på land och i vattnet, i vissa områden kan det vara utökat till 300 meter. Det spelar ingen roll om marken är privat, strandskyddet gäller ändå. Undantag kan vara i detaljplansområde, då har oftast frågan om strandskyddet hanterats i planprocessen.
Inom strandskyddat område får du inte utan dispens:
- bygga nya byggnader
- ändra byggnaders användning (t.ex. göra om ett förråd till verkstad)
- utföra grävning, fyllning eller muddring
- anlägga bryggor, båtplatser eller ramper
- sätta upp stängsel som hindrar allmänheten
- röja eller förändra marken så att växt- och djurliv påverkas negativt
Strandskydd och hamnverksamhet
Många vanliga åtgärder i en hamn omfattas både av strandskydd och regler för vattenverksamhet. Du kan behöva både dispens och anmälan/tillstånd för vattenverksamhet, till exempel om du:
- bygger om eller förlänger en brygga
- vill anlägga en spolplatta eller båtramp
- etablerar en ny förvaringsplats för båtar eller maskiner nära stranden
- muddrar eller lägger ut nya bojar och förtöjningar
Dispens söker du hos kommunen. I vissa fall handläggs ärendet av länsstyrelsen (t.ex. i naturreservat eller om kommunen är jävig).