Varför ska fritidsbåtshamnen inventera vilka färger som finns på båtskroven?
Många äldre fritidsbåtar, eller båtar som flyttats från västerhavet till anna plats har båtbottenfärger som innehåller ämnen som idag är förbjudna eller starkt reglerade om vart dessa får användas på båtar, exempelvis TBT (tributyltenn), koppar och zink. Dessa ämnen är skadliga för vattenmiljön, växter, djur och människor. Därför är det viktigt att fritidsbåtshamnarna har kontroll över vilka typer av färger som finns på de båtar som står uppställda eller ligger i vattnet.
Vad säger lagen?
Enligt miljöbalken (1998:808) är den som bedriver miljöfarlig verksamhet, exempelvis en båthamn, skyldig att ha kännedom om de miljörisker som finns inom verksamheten. Fritidsbåtshamnen omfattas av kravet på egenkontroll (miljöbalken kap. 26 §19) och ska kunna visa att man förebygger föroreningar till mark, vatten och luft. Färger som innehåller farliga ämnen räknas som en sådan miljörisk. Om båtar tvättas, slipas eller saneras i hamnen utan att man vet vad som finns på skrovet, finns risk att miljöfarliga ämnen sprids till luft, mark, vatten eller avfallssystem.
Inventering ger hamnen:
Kunskap om risker – Finns det förbjudna eller höga halter av farliga ämnen?
Underlag för åtgärder – Behövs sanering, riktlinjer för tvätt, eller förbud mot vissa färger?
Stöd för egenkontrollen – En tydlig dokumentation som kan visas för tillsynsmyndigheten (kommun eller länsstyrelse).
Skydd för miljön – Förebygger att koppar, zink eller TBT sprids vid slipning, tvätt eller regn.
Stöd i dialog med båtägare – Inventeringen gör det tydligt vilka krav som gäller för fortsatt förvaring eller underhåll.
Hamnen kan använda olika metoder för att inventera:
- Fråga båtägaren om färgens historik och senaste målning.
- XRF-mätning (röntgenfluorescens) för att mäta koppar, zink och tenn i färgskikten.
- Skrapprov och analys för äldre båtar med okänd färghistorik.
Resultatet sammanställs i en inventeringslista med uppgifter per båt.
Att inventera vilka färger som finns på båtskroven är en självklar del i ett ansvarsfullt miljöarbete i en fritidsbåtshamn. Det är ett sätt att följa lagen, skydda miljön och minska risken för föroreningar – samtidigt som det underlättar för både hamn och båtägare att göra rätt.